För en månad sedan köpte jag vad jag vill påstå är världens bästa bokmärke. LastLine: The ”Smart” Bookmark sitter bra när det kläms över några sidor OCH markerar vilken rad du var på. Köptes på Bokia.
Awesome
Så här såg jag ut i förgår på väg till jobbet. Det regnade såklart också 
Morgonbitter kanske?
Gravitation denna härliga funktion som verkar vara inbyggd i vårt universum likt en ismaskin i ett dyrt kylskåp. Var är gravitation och var kommer den ifrån? Faktum är att det inte är någon som vet vad gravitation är exakt eller vad som gör att den fungerar som den gör. Men vad man vet är vad den gör och vilken inverkan den har på vårt universum.
Teorierna är att gravitation skapas av den påverkan en kropp har på tidsrymden. Att vår måne till exempel snurrar runt Jorden beror alltså på att den hamnar i det intryck Jorden gör på tidsrymden och liksom åker runt i det som en roulettkula snurrar i spåret runt roulettgrejen(jag är ingen gambler).
En annan teori är ett gravitation är en kraft som på något okänt vis får saker att dras till varandra beroende på massa. Och en teori är att denna kraft utgörs av en partikel. Men det överlåter vi till partikelacceleratorerna att ta reda på.
Ingen gravitation, inte mycket annat
Utan gravitation hade vårt universum sett väsentligt mycket annorlunda ut. Vi hade inte haft några planeter, stjärnor eller människor för den delen.
Efter det att Big Bang-expansionen hade saktat ner en aning och kylts ner blev det möjligt för partiklarna som for runt att gå ihop i atomer. Väteatomen var först ut. Och till en början fanns det bara ett enda stort moln av väte. Men det var inte helt jämnt fördelat.
Och tur är det. Hade det varit helt jämt fördelat så hade den gravitationens påverkar varit lika mellan alla väteatomer och ingen hade rört på sig.
Men vi hade tur(nej tur är inte något som finns utan ett uttryck för fördelaktig slump, ungefär) och de vätet i de områden med tunnare moln drogs mot de fylligare som genom sin större massa också hade kraftfullare gravitation. Och det var i dessa kompaktare områden som stjärnor till slut skapades när massan blev så stor att trycket i områdets mitt orsakade nukleär fusion av vätet. Väteatomerna slogs samman och blev helium. Den överblivna energin av fusionen är det vi kallar ljus och det var nu universum för första gången blev synligt så som vi ser det idag. Innan stjärnorna var det bara ett enda mörker.
Stjärnorna drogs sedan samman i galaxer och galaxerna i galaxklungor.
Stjärnfabrikerna
Inne i stjärnorna omvandlades väte till helium och helium i sin tur började fusion till tyngre ämne när vätet var slut. Detta kan bara pågå till ett visst grundämne i en vanlig stjärna då trycket inte kan få atomer med viss tyngd att inleda fusion.
De tyngre grundämnen kom till i de större stjärnornas supernovor, och bokstavligen var deras död början till det som blev liv på vår planet.
Planeterna
När den första generationen av stjärnor hade ”dött” så kom nya till av det material som de lämnade efter sig och en del material fastnade i bana runt andra stjärnor.
De mindre molnen av materia hade inte massa nog att bilda stjärnor. Men blev istället sfärer bestående av olika ämnen. På ett sätt kan man se planeter som misslyckade stjärnor som inte kunde samla massa nog att starta fusion.
Sist men inte minst håller gravitationen oss på planeten. Och glöm inte att även du har gravitation, men den märks inte då Jordens gravitation påverkar allt annat så mycket kraftfullare.
Detta är såklart en mycket grundläggande genomgång av gravitationens påverkan på vårt universum, men att gå in mer på allt skulle gör det här blogginlägget för långt.
Jag tycker om att förstå mig på saker. Hur saker fungerar och hur saker har utvecklats till vad de är i dag. Egentligen kan det röra televisionsapparater men i större grad levande varelser.
Och det är här Richard Dawkins kommer in i bilden.
Herr Dawkins må kanske inte vara den främsta biologen genom alla tider. Men han är antagligen den som gjort de bästa försöken i att popularisera ämnet och då speciellt Darwins evolutions teori(som så här ett tag efter Darwins död måste sägas vara mer fakta än teori).
De flesta böcker som Dawkins har skrivit handlar just om utvecklingen av organismer. Och The Selfish Gene är en av hans bästa.
Publicerad första gången 1976 och sedan släppt om och om igen. The Selfish Gene tar upp konceptet med den själviska genen, att generna i sig inte ”försöker” göra så att vi lever vidare och att det alltså inte är vi som människor till exempel som anpassar oss för att överleva utan våra gener som individuellt ”försöker” överleva.
Vi har bara turen att en del av genernas överlevnad innefattar att vi lever ett bra tag.
I boken förklarar Dawkins genomgående exempel på hur generna själviskt utvecklas utan att egentligen vilja någon annans bästa, varken organismen den lever i eller andra gener. Men att de ändå måste ta hänsyn till andra geners överlevnad för att deras gemensamma ”överlevnads maskin”(tex. en människa eller hund) ska överleva.
Boken kan kännas lite väl pladdrig ibland, men det är ett nödvändigt ont att vissa saker upprepas och berättas i detalj.
I den nya versionen av boken har Dawkins också lag till nya delar efter varje kapitel där han vidareutvecklar och kommenterar det han skrev på 70-talet.
Är man intresserad av biologi och evolution i synnerhet så bör man läsa The Selfish Gene. Basta!
En vacker dag under mitt andra år på gymnasiet bestämde jag mig för att ta med en diskett(ja, den gamla hederliga floppy-disken) innehållandes shareware-versionen av id Softwares Doom.
Vi hade en fin lite datorsal där elever kunde skriva allehanda arbeten och sådant som tillhör studerandet. Men jag ville spela Doom och installerade detta utan någon form av godkännande från skolpersonal. Men det fick installeras på fler datorer för att vi skulle kunna spela multiplayerdelen och jag vill minnas att fyra datorer helt togs över av Doom.
Men berättelsen slutar inte här. Efter någon vecka fanns plötsligt Doom på alla datorer i datorsalen och det kan hända att folk hade lånat min diskett med spelet. Som nog inte ens var min.
Det var nu Doom helt tog över salen, likt ett virus spred sig från dator till dator.
Jag vill vara klar med att detta inte var min ondskefulla plan. Att med Doom som verktyg erövra datorsalen. Men så var det. Och det var så illa att sällan under skoldagen gick det att komma åt en dator för att göra skolarbete.
Jag vet inte hur länge det hela fick pågå, men det var nog terminen ut i alla fall. Men faktum var att Doom nu hade blivit ett problem. Ingen kunde få något ”vettigt” gjort i datorsalen och folk skolkade oftare för att spela Doom.
När vi så kom tillbaka efter lovet, sommar tror jag, så hade man infört ett bokningssystem för att få tillgång till datorsalen. Man fick låna en nyckel till salen av mannen i biblioteket. Så att ens närvaro i salen var registrerad. Det var alltså inte längre möjligt att spela Doom där. Och det hela kom till för att jag en oskyldig dag tog med mig en liten diskett med Doom.
Men vår saga slutar inte här heller. För även om man nu hade låst ut Doom ur datorsalen så hade man insett, storsint må jag säga, att vi ville spela Doom på rasterna.
Därför hade de ställt in fyra datorer i ett litet avlångt rum. På dessa fick vi spela Doom, hur mycket vi ville. Vi var såklart glada över detta och många var de timmar vi spelade Doom och senare Doom II i det där trånga, varma rummet.
Jag ser idag tillbaka på Doom-rummet, som vi döpte det till, med ett leende. Det var något som kom till på grund av mig. Och en liten diskett men Doom.
Ja, det är så att man nästan skiter ner sig när man tittar på den. Skoj blir det.
